Isracing och livet.

Allmänt


Så var det onsdag och månadens sista dag. Jag har vaknat upp i ett isande kallt Övik. Minus 21 grader.

Gårdagen blev om möjligt ännu värre än måndagen. Snö och trafikkaoset nådde nya höjder.

E4 såg ut som en uppställningsplats för långtradare, enorma köer och en körbana i stil med en isracingbana.

Såg livet passera revy minst en gång och var så sjukt tacksam när jag kom fram till ett soligt Övik.

Har aldrig hört så mycket trafikinslag på radion under en och samma dag och har heller aldrig sett så många krockar och olycksplatser.

Det absolut enda positiva som jag kan se med dessa två senaste trafikdagar är att risken för fortkörning varit helt obefintlig.



Det blev en lugn och stilla kväll på hotellet.

Ett väldigt tråkigt besked om någon som står oss i familjen nära gjorde att allt annat kändes sjukt oviktigt.


Nu ska jag göra mig klar och besöka kunder här i Övik innan det är dags att åka den sista etappen upp till Umeå.

Var rädda om er och varandra. Livet är skört.


Kram Jessica
❤️


Gillar