Barnbarn.

Om ni någon gång i livet får chansen att bli far eller morförälder. TA DEN!!!!!

Det är nu ganska exakt 5 år sedan Victor talade om att jag skulle bli farmor. 

Farmor? Jag? Jag var ju bara 41, snart 42 år. Jag kunde ju i princip skaffa barn själv.  Tankarna var många, men känslan var från start positiv.

Zofie och jag satt senare den våren på en uteservering och spanade in "tanter" och deras outfits och funderade över vilken min farmorstil skulle bli. Det här var vår favorit. ?

När Victor kläckte denna nyhet var den såklart oväntad och rätt chockerande eftersom han var singel och inte alls hade planer på barn just då. Men allt i livet blir inte enligt plan men bra ändå. 

I oktober det året föds då Juni. Den vackraste lilla flicka vi sett i familjen sedan Jennie föddes 1990. 

Jag minns den där fredagen som det var igår. 

Några dagar senare flyger jag upp till Umeå för att träffa mitt första barnbarn.

Vilken magisk känsla. Victor, min förstfödde son med sin dotter  Juni. Kärlek vid första ögonkastet.

Sedan den dagen har den här lilla tjejen mitt hjärta i sina händer. Det är en sådan häftig känsla att få vara tillsammans med henne och se henne växa och ta för sig av livet. Hon är fantastisk såklart. Klok, envis, vetgirig, vacker och alldeles underbar. 

Stoltheten att få vara Junis farmor slår det mesta. När hon säger farmor, tittar på mig med sina stora bruna ögon eller tar min hand med sin lilla hand, det är kärlek i sin finaste form. 

Hon har tagit hela vår familj med storm och vi är alla tokiga i Juni.

Tankar från en farmor.

Kram ❤

Gillar